Sommarkärlek

Det var sommar och en sådan där strålande solig dag då man riktigt känner livsglädjen.  Inte ett moln på himlen och bara en svag bris som smekte kinden.  Så härligt att leva en sådan dag tänkte Lena och grenslade sin treväxlade damcykel av märket Cresent,  som var vinröd till färgen.

Hon hade fyllt 28 i januari och hårfärgen var mellanblond,  ögonen var grå/blå, hon hade liten mun, smala läppar och en ganska liten näsa.  Något uppåtnäsa och väldigt fina tänder med ett bländande leende.
Hon cyklade längs grusvägen som gick till stranden.  I sin ryggsäck av märket Fjällräven hade hon handduk,  sololja,  vattenflaska,  ett par kexchoklad,  en banan och en pocketbok.  Sin ljusgröna bikini hade hon på sig under sin tunna, vita sommarblus och sina avklippta jeansshorts. Detta var Lenas första semester på länge.  Hon jobbade annars som labratorieassistent på ett sjukhus.  Ett arbete som hon högaktade och hade kämpat hårt för att uppnå.
Hon hade varit singel cirka i ett år.  Hennes ex, Gabriel hade gjort slut och flyttat till USA.  Hon sörjde inte så mycket för det eftersom dom var för olika.  Gabriel var en äventyrare och en globetrotter som levde för att resa och enligt egen utsago: " En rastlös själ".  Lena skrattade till åt minnet.
Han var excentrisk och ganska speciell.  Ointresserad av kläder och mode och klädde sig helt i det han ansåg vara bekvämt.
Just intresset för att resa fanns inte hos Lena som hade pluggat hårt för att bli labratorieassistent och nu när hon var det, ville hon bara arbeta och betala av det sista hon var skyldig CSN. Så på den punkten var dom inte lika. Gabriel var dessutom väldigt intresserad av historia och det var det han skulle studera i USA.
På American University i Washington D. C.
Han hade lovat att höra av sig till henne men hon tänkte egentligen inte så mycket på honom längre.
Nu hade hon bara ett par kilometer kvar att cykla.  Solen smekte hennes ansikte,  i hörlurarna  till  hennes mp3- spelare sjöng Gyllene Tider om  att : " Gå och fiska ". Hon kunde redan höra vågornas brus eftersom hon inte hade musiken så högt.  Det var en sådan dag då det hade varit synd att inte åka till havet.
Toppen tänkte Lena! Fyra veckors semester och inga tidiga morgnar nu på en månad.  Så mycket kul hon skulle hinna med i sommar.  Hon la i treans växel och trampade fortare den sista biten till stranden och susade fram snabbt då det knappt var någon vind.
Efter en stund var hon framme och låste cykeln med dubbla lås i närheten av en bilparkering och sedan började hon gå ner mot stranden.  När hon kom upp för sanddynerna kunde hon se hela havet.  Det var som ett vykort med blått hav, vit sand och gott om människor som solade & badade.  Hon tog upp sin mobiltelefon och stängde av ljudet helt. Nu ville hon inte bli störd av något och hon ökade takten mot stranden. 
Hon hittade en perfekt plats.  En bit från havet,  men tillräckligt nära för att hon skulle kunna gå dit på en minut eller kanske t.o.m. en halv minut.  Hon hade vassen precis bakom sig och där låg ingen där och det passade henne bra. Då fick man ligga lite ifred tänkte Lena. Snabbt drog hon av sig blusen och jeansshortsen och bikinin som hon hade valt för dagen var det första gången hon använde.  Lena satte på sig sina solglasögon och tog fram flaskan med sololja och smorde in sig på kroppen med oljan. Sen la hon sig på rygg på sitt badlakan och lät solens strålar värma hennes vinterbleka kropp.
Hon drömde sig tillbaka till sin barndoms dagar. Hennes uppväxt hade varit lycklig med två hårt arbetande föräldrar som verkligen brydde sig om henne.  Hennes mamma hade varit sköterska och hennes pappa var först sjöman och sedan ingenjör.  Lena somnade till och vaknade inte förrän hon hörde några barn skrika till när dom lekte i vattnet.  Hon tittade på sin armbandsklocka,  den var bara lite över ett på dagen så det var ingen brådska.  Hon låg lugnt kvar och fortsatte sola.
På en annan del av stranden men inte så långt från där Lena låg gick en ung man.  Hans namn var Carl. Och han hade cendrefärgat hår,  ljus, gles mustasch, ljusblå ögon och ett alldagligt utseende.  Han hade fyllt 29 för bara någon vecka sedan och förutom sin mörkblå ryggsäck så hade han ett teckningsblock och en penna i händerna.  Carl var mycket intresserad av att teckna och måla. Han hade tecknat av havet och stranden redan den här dagen.  Han gick en bit till och i en liten vik med vass bakom sig så såg han Lena ligga och sola. 
Carl frös till alldeles begeistrad av henne.  Det var den vackraste och finaste kvinna han någonsin hade sett.  Carl tog några steg så att han placerade sig på sanddynerna precis ovanför henne. Sedan började han teckna av henne på block. Han stod där en bra stund och tecknade och resultatet blev riktigt bra.  Han betraktade henne och tänkte för sig själv att henne hade han velat lära känna närmare.
Efter en stund beslutade sig Lena för att det var dags att åka hem.  Så hon packade snabbt ihop sina grejer och klädde på sig sina jeansshorts och blus och började att gå mot sin cykel.  Och Carl som också hade sin cykel vid det stället hade nu också börjat att röra sig mot sin cykel.  När Lena närmade sig sin cykel fick hon syn på en man i svart t- shirt som stod vid en mörkblå femväxlad herrcykel.  När Lena låste upp sin cykel upptäckte hon till sin fasa att hon hade nästan ingen luft i bakdäcket.
I samma ögonblick hade Carl kommit fram till sin cykel och skulle precis låsa upp den.
Då såg han Lena och hennes platta bakdäck.
- Ursäkta mig jag har en cykelpump om du behöver låna.  Lena tog tacksamt emot den och just när Carl skulle överräcka den så tappade han sitt ritblock, som Lena böjde sig ner och plockade upp.  Då fick hon se en väldigt naturtrogen teckning av sig själv.  Hon skrattade till.
- Brukar du alltid teckna av främmande kvinnor på stranden? Hon log mot honom och Carl harklade sig.
- Nja jag..... fick syn på dig och.... det här kommer att låta mycket konstigt det är jag medveten om.  Men jag har aldrig sett en vackrare kvinna så jag var bara tvungen att teckna av dig.     Hon nickade som om hon bekräftade det han sa.
- Får jag bjuda dig på middag eller en kopp kaffe?  Fortsatte Carl. 
Lena hade vid det här laget pumpat upp bakdäcket och överlämnade pumpen till honom.
- Så lätt går det inte! Jag är inte den sortens tjej som faller för första bästa invit.
Men..... det ska tydligen bli strandväder i morgon också.   Om du är här runt kl. 10.30 och ett par timmar framåt och om du hittar mig då så kanske vi kan se. Hon klappade till hans axel innan hon satte sig på sin cykel och cyklade hemåt.
Carl kände sig väldigt nöjd med det beskedet.  Han skrattade och log inombords medans han också satte sig på sin cykel och begav sig hem till sin lägenhet.  När Lena var hemma senare så låste hon in cykeln i cykelförrådet och gick in genom porten och upp till sin lägenhet.
Hon log till av minnet av den till synes snälla,  men lite tafatta killen som hon hade mött på stranden som var väldigt duktig på att teckna.  Vad skulle hon äta idag? Tänkte hon när hon började tänka på annat.  Hon hittade ganska mycket grönsaker i sitt skafferi och några burkar tonfisk,  så hon gjorde i ordning en tonfisksallad och hon hade bröd till det.
I en annan del av staden i sin lägenhet hade Carl precis ätit upp några varma mackor och klarat av disken.  Efter det ställde han sig i duschen.  Det hade ju varit en varm dag idag och han hade svettats ganska mycket.  Efter middagen som han intog framför teven så spelade han lite datorspel i ett par timmar.
Han höll på med: Return to castle Wolfenstein på sin dator.  Ett klassiskt retrospel.  Han ägnade sig åt detta till han började bli tillräckligt trött för att gå och lägga sig.  Han gick in i sitt badrum,  drog handen genom frisyren och gäspade stort.
Det fick bli en snabborstning av tänderna i kväll tänkte han.  Efter det kröp han ner i sängen och somnade på bara tio minuter och drömde en massa konstigt och osammanhängande.

Nästa morgon var Lena uppe väldigt tidigt och åt frukost,  hon var hungrigare än vanligt och högg in på rostat bröd,  fil och yoghurt.  Detta sköljde hon ner med apelsinjuice och kaffe.  Efter frukosten så började hon klä sig och göra sig klar för att cykla till stranden även denna dagen.  Packat det mesta som hon skulle behöva hade hon gjort kvällen innan.  Hon hade även förberett ett par frallor, ett äpple och ett par bananer.  Hon bryggde en kanna kaffe som hon hällde på en termos som hon skulle ta med sig.  När hon kom ut och började cykla så kände hon solen lysa och vinden smeka hennes hår precis lagom mycket.  Det blåste inte för mycket utan precis lagom.  Kvicksilvret hade letat sig upp till 26 grader idag och det var perfekt strandväder.

Carl hade redan cyklat till stranden och låst sin cykel.  Han kände sig väldigt förväntansfull och lite nervös.  Men ändå glad.  Det lät ju på den söta tjejen som att det kanske fanns en möjlighet att han skulle kunna få hennes telefonnummer och kanske rentav bjuda ut henne.  Vem vet? Tänkte han för sig själv där han vankade fram och tillbaka bland cyklarna och väntade på Lena.  Han tittade på sin klocka,  hon var 10: 50 nu. Hon var lite försenad,  men han hade tålamod att vänta.  Så efter ytterligare bara ett par minuter så kom hon trampandes och han log brett åt åsynen av henne.
- Jag blev lite sen.  Sa Lena. Som om hon ursäktade sig.
- Det gör inget.  Jag har inte bråttom.
- Eftersom du har varit så ihärdig och tålmodig så ska du få mitt telefonnummer.  Sa Lena med ett stort leende.  Carl skyndade sig att knappa in siffrorna som hon gav honom i sin mobiltelefon.
- Jag heter Carl förresten.  De skakade hand.
- Lena. Trevligt.   Sen blev det inte mer sagt,  för hon tog sin ryggsäck och började leta efter någon bra plats på stranden att ligga på.  Hon hade bara sagt: " Vi hörs" till Carl och sedan gått. Hon ville ju helst inte att han skulle tro att hon var desperat på något sätt.  Visserligen så saknade kanske hon någon i sitt liv. Men hon klarade sig samtidigt bra själv.  Det här tål att tänka på,  tänkte Lena för sig själv.  Och hade precis hittat ett bra ställe att ligga och sola på. Carl låste upp sin cykel och cyklade glatt hemåt.  Han kände sig lycklig över att ha fått Lenas telefonnummer,  men han tänkte nog låta det gå någon dag innan han hörde av sig till henne så att det inte verkade som om han var för efterhängsen.
Han cyklade vid vägkanten glatt nynnandes och inte ett bekymmer här i världen just nu kändes det som.  Samtidigt närmade sig en vinröd Volvo combi med en onykter förare. Det var en man vid namn Bengt och han hade druckit alkohol i flera dagar nu. Han var alkoholist och hade fått sparken från kontoret där han hade arbetat i 25 år.
Både kollegor och chefer hade klagat på att han oftare och oftare hade börjat komma berusad till jobbet.  Dessutom hade han varit otrevlig när han hade fått tillsägelse om detta och det gjorde inte saken bättre precis.
Han hade även börjat missköta sin personliga hygien och kosthållning mer och mer sedan han blev arbetslös.  Han var 53 år, vägde för mycket och drack för mycket.  Med nuvarande livsstil skulle Bengt inte bli särskilt gammal.  Så när den vinröda Volvon kom slirandes längs vägen där Carl cyklade intet ont anandes,  så hade den unge mannen på cykeln inte någon chans att undvika att bli påkörd.
Smällen lät ohygglig, och för några hundradelar var det som om tiden nästan stod stilla.  Carl kastades av cykeln,  upp i luften och ner i gatan och cykeln blev bara mos och det flög delar överallt.  Bengt körde ansiktet i ratten och efter att ha plöjt ner Carl så fortsatte bilen rakt in i ett träd och där tog det tvärstopp.
Bara några minuter senare anlände en annan bilist som ringde efter ambulans och det kom två ambulanser för även Bengt var skadad och medvetslös.
På sjukhuset konstaterades det att Carl trots allt hade haft tur. Hans ena arm var bruten,  han hade hjärnskakning,  tre stukade fingrar på andra armen,  skrubbsår,  skrapsår,  två brutna revben,  ett spräckt ögonbryn,  näsan var knäckt, ena foten var stukad,  han hade blåmärken på ryggen och på stora delar av kroppen och var allmänt öm och mörbultad.
Men han hade ändå tur som hade överlevt att bli påkörd i relativt hög hastighet.  Bengt var fortfarande medvetslös och han hade också hjärnskakning,  knäckt näsa,  fläskläppar och ett flertal frakturer i ansiktet.  Det stod två poliser utanför Bengts sjukhusrum som var väldigt intresserade av att prata med honom så fort han vaknade och när läkaren gav sin  tillåtelse.  Det har var ett fängelseärende han hade gjort sig skyldig till.
Carl hade vaknat och låg i sin sjukhussäng och kände sig ganska mörbultad men samtidigt glad över att vara vid liv. Han knäppte en bild på sig själv med sin mobiltelefon och skickade den som ett mms till Lena.  Texten löd: " Påkörd på vägen hem". När Lena fick detta meddelande så blev hon förfärad och skyndade sig först hem till sig för att duscha och byta om och sedan cykla till sjukhuset för att hälsa på olycksfågeln.
Samtidigt som Lena var på väg till sjukhuset så hade Bengt vaknat och han blev förhörd av polisen och fick då veta att åklagaren hade beslutat att väcka åtal mot honom för rattonykterhet och grov vårdslöshet i trafik samt vållande av kroppsskada.  Han accepterade det beslutet och det kunde kanske leda till en livsstilsförändring för honom.  Det vore det bästa.  När Lena anlände så tog hon hissen upp till våning fem där Carl låg.  Hon hade köpt med sig vindruvor,  päron och en chokladkaka till honom.  När han fick syn på henne så sprack han upp i ett leende och då hände något som han verkligen inte var beredd på.
Utan att ens ha sagt hej så böjde sig Lena fram mot honom och gav honom en kyss.  Sedan fick han en kram och hon strök honom över kinden nästan lite moderligt.
Carl såg glad men förvånad ut.
- Jag borde kanske bli påkörd oftare.   Skämtade han.  Lena skrattade till och la sin hand ovanpå hans.
- När du skrivs ut härifrån så har vi gott om tid på oss att lära känna varandra.  Carl nickade instämmande och sträckte sig efter sin vattenflaska för att dricka några klunkar vatten.
En vecka senare skrevs Carl ut ifrån sjukhuset och vandrade ut genom entrén hand i hand med Lena.  Han var fortfarande öm, men det gick åt rätt håll åtminstone.
- Vad vill du göra först?  Undrade Lena.
- Vad sägs om att åka hem till dig och laga en god middag tillsammans?  Det tyckte även hon lät som en bra idé och så fick det bli.  Det blev en romantisk eftermiddag och kväll och de köpte med sig färska räkor och sallad hem till Lena.  De pratade och pratade och upptäckte att de hade mycket gemensamt och samma humor och liknande smak när det gällde film och musik.  De kramades och kysstes ett flertal gånger och samtalen fortsatte under måltiden som de åt i vardagsrummet med levande ljus tända.   Många timmar senare den natten somnade dom tätt omslingrade i soffan framför någon film på teven.
De vaknade mitt i natten och kom på att ingen av dom hade borstat tänderna så de gick och gjorde det.  Lena hade en oöppnad förpackning med en tandborste i som Carl fick låna. De gick och la sig i Lenas säng och låg och höll om varandra och kramades.  Snart sov dom båda två igen.   Cirka en månad förflöt och Carl hade fått ett brev från tingsrätten att han skulle infinna sig på rättegången mot Bengt som skulle hållas denna dagen.  Så Carl tog sig dig och vittnade mot Bengt som hade erkänt rattonykterhet och vårdslöshet i trafik.  Han blev dömd till en månads fängelse och fick indraget körkort samt att han skulle betala 7.000 kr till Carl för sveda och värk.
När Carl var på väg ut ur salen så kände han en hand på sin axel,  så han vände sig om och där stod Bengt. 
- Jag ber om ursäkt för att jag körde på dig.
Carl såg på honom att han såg ångerfull ut och att det var en bruten man.
- Jag överlever och det gör du också.  De skakade hand och Carl begav sig iväg.
Den närmaste månaden hände mycket.  Carl och Lena blev officiellt ihop och för att fira detta åkte de på en weekendresa till Köpenhamn.  När de var där och satt på en lite finare restaurang så tog Carl fram en liten smyckesask och la på bordet framför Lena.  Och hon visste genast vad det rörde sig om och hon började gråta glädjetårar och från de övriga borden hördes det hurrarop och lyckönskningar.   Carl gick ner på knä som en riktig gentleman och friade till Lena som sa ja med gråten i halsen.
De kysstes,  kramades och Carl trädde ringen på hennes finger.  Bröllopsresan gick till Kalifornien och när de var där kände sig både Lena och Carl mycket lyckliga tillsammans.  Nu är ju livet så att det ju gärna bjuder på en del överraskningar då och då och detta hände Carl och Lena.
En dag när dom var på stranden och höll på att lära sig att surfa så närmade sig en kille dom som Lena kände igen.  Det var Gabriel som hade ledigt från sina studier och hade rest från Washington till Kalifornien på semester han också.
Lena kramade om honom och presenterade honom för Carl och Gabriel var inte sen med att lyckönska dom till giftermålet. 
- Då måste jag få bjuda er båda på middag i kväll! Sa Gabriel entusiastiskt och det ville det unga paret gärna.   Några timmar senare satt de tre vännerna tillsammans på en skaldjursrestaurang med uteservering och åt tillsammans.  De var lyckliga,  de var unga och för dom hade det stora äventyret som vi kallar livet bara börjat.